Känner varje kväll att: jag kan inte gå och lägga mig!

Igår natt var dock värsta natten...somnade tillslut efter klockan två och då drömde jag en mardröm istället. Oki, klockan två tänker ni, det är inte så sent...men då ska man veta att en gammal tant som jag brukar vilja sova vid åtta-halv nio på kvällarna + att jag skulle upp klockan sju morgonen efter. Tankar som bara snurrar runt, tankar kring examensarbete, opponering, julafton, annandagen, examensdagen, examensfesten, julklappar, nyår, första dagen på jobbet, lägenheter, hyresvärdar och den evigt FÖRBANNADE "att göra listan"...som aldrig tycks ta slut!
 
Mardrömmen var hemsk och jag har aldrig tidigare önskat så mycket att jag INTE sov själv.
Jag brukar aldrig ha problem med att sova själv, snarare tvärtom (snark, snark)...men nu finns en oro i kroppen som inte tycks försvinna?!