Gud är iväg i affärer
"Gud är iväg, gud är iväg, gud är iväg i affärer..."
Så ljuder en Tom Waits låt som vår klassföreståndare översatte till svenska och som Björn framförde på ett strålande sätt. Jag lyssnade på låten igår när jag åkte tåg till Kalmar. Det slog mig att Gud ofta är iväg på affärer, eller ska man kalla det semester?
...när jag var liten trodde jag på Gud. Jag bad till honom att alla i familjen, släkt och vänner föralltid skulle må bra och få leva. Sen blev jag äldre, konfirmerade mig och spenderade mycket tid i kyrkan. Även kyrkokören gjorde att kyrkan blev en välbesökt plats. Jag gillade det, älskade att sjunga, den härliga gemenskapen gav energi och Gud-snacket kändes ok. Sen hände det ofattbara, det som inte fick hända. Var fanns Gud då? Var fanns Gud vid tsunamin? Var är han när de krigar? Med en drink i handen på Barbados kanske...
I lördags pratade vi om Gud, vi pratade om honom som att han inte fanns! Vi menade att om Gud fanns så skulle inte människor dö eller flodvåger förstöra eller människor skjuta ihjäl varandra.
När jag var liten trodde jag på en god Gud, jag knäppte mina händer och bad om att min familj alltid skulle få vara hel. Jag bad om att alla jag kände skulle få vara friska. Verkligeheten ser annorlunda ut. I verkligeheten finns krig, flodvåger och sjukdomar. Hela tiden ringer telefonen och ger tunga besked. Är det konstigt då om man inte tror på Gud, eller misstänker att Gud är iväg i affärer...
Hej Cissi!
Ditt inlägg berörde mig verkligen. Jag förstår att det finns en förtvivlan över allt det som händer i världen, och jag förstår dig. Det som skiljer våra tankar åt är att jag inte klandrar Gud. Om världen hade varit så som Gud från början skapat den i Edens lustgård hade inte världen varit så trasig, full av missär och elände. I första Mosebok står det att det Gud skapade var gott. Men Gud valde att ge människan en fri vilja. När Eva och Adam åt av den förbjudna frukten skedde det som inte var tanken: människan blev förvisad ut från Edens lustgård.
För mig är det detta som ligger tillgrund för varför världen ser ut som den gör idag. Ett seminarium jag var på för några år sedan talade om detta och det jag minns bäst från det tillfället är att Gud inte vill allt det som händer. I Manasses bön (ett tillägg till Gamla testamentet) står det: ”Du är Herre, den högste full av medkänsla, sen till vrede och rik på kärlek, människors lidanden väcker din ånger”. Gud vill ingen ont, men vi lever tyvärr i en trasig värld. Jag vet att du har varit med om sådant som man verkligen inte tänker att man ska behöva uppleva. Jag kan inte förstå men ana att det blir svårt att tro på Gud i sådana tillfällen. Men för mig är det lite det tron handlar om. Gud ger mig styrka, trygghet och en vila. Jag vet att jag en dag ska stå tillsammans med Gud i himmelen. I Johannesevangeliet 3:16 står det ”Ty så älskade Gud världen, att Han gav dem sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv”. Gud har försökt att reparera den skada som skedde i Edens lustgård genom att Gud sände Jesus. Jesus finns där nära oss, vi måste bara uppmärksamma att han är där. Uppenbarelseboken 3:20 handlar om just det. Hur Jesus knackar på vår dörr, om vi öppnar vill han komma in och dela måltid med oss.
Det är lätt att man ofta tänker på det som är jobbigt och tråkigt. Men tänk vad mycket fint det finns! Den grönska som är på väg, och alla de människor som man kallar för vänner och familj. För mig är Gud inte på semester eller iväg i affärer, Gud är närvarande i mitt liv och Gud hjälper mig och besvarar mina böner. Kanske inte alltid på det sätt som jag vill, men det finns tillfällen som är väldigt konkreta svar på mina böner.
Jag är glad att tron fick vara en betydelsefull del av din uppväxt. Glad att vi fick dela scouter, smulorna och tjejklang tillsammans. Känns lite tråkigt att berätta mina tankar så här, men vi kan ju fortsätta i sommar om du vill Undrar du något får du gärna höra av dig!
kram
Åh ja älskar den låten :) Puss min kära
