Mia och jag satt på Kullzénska caféet och pratade om allvarliga saker, både lite lagom upprörda...då Mia plötsligt säger:

- "Men nu kommer Babsan!"

Jag hör hans röst och tänker att det nog är han själv, Lars-Åke Wilhelmsson som ska fika...men icke. Jag tittar till och sen en dröm i rosa. Vi kunde inte annat än skratta! Inte åt honom då, utan åt den surrealistiska känslan som infann sig. Där satt vi två och pratade om livets stora utmaningar och sen kom en rosa glatt moln förbi och vi blev båda genast gladare! Så tack Babsan för att du gav mig lite glädje denna dagen! :)