I torsdags avslutade ju vi vår inriktning....vi kommer att längta tillbaka dit hela våren. För nu har AU2 dragit igång och redan första dagen var besvikelsen där. Vi var vana vid att jobba tillsammans allihoppa...och i våra senaste grupparbeten har vi fått jobba i grupper vi själva valt. Vi är en grupp på 6 personer som jobbat bra tillsammans och hoppades få fortsätta även denna termin. Men så bra ska man inte ha det! Redan efter några minuter var det kört, en av oss skulle läsa något annat första delkursen, sen fick vi reda på att vi skulle delas in efter VFU-plats....då förstod jag att vi andra inte heller skulle hamna med varann. Besvikelsen var stor! Idag har ångesten hälsat på och oron var stor, jag tog ett beslut och fick låångt senare ett besked. Jag har nu bytt studiegrupp! Jag blev glad att de lät mig byta, jag blev lugn och känner nu lite glädje inför terminen. Jag blev så glad att jag gjorde klart den skriftliga uppgiften och läste de två kapitlen i boken. Färdig! För idag....trodde jag ja...men det skulle visa sig att jag fått ett mejl till (inte om studiegruppen) detta var om vår rapport som vi skrev i höstas....nu skulle vi få betyg. Mia och jag som skrev rapporten tillsammans var mycket nöjda med den och var spända över betyget. Vi blev väldigt besvikna när mejlet dök ner i lådan. Läraren hade skrivit ett mejl till alla studenter (ingen enskild kommentar till just vårt arbete =DÅLIGT) och vi fick ofärskämt mycket kritik (enligt oss själva då). Imorgon blir det vi som går med stora steg till vår handledare, för att rådfråga....sen kanske ett besök till läraren. Får man göra så?? Kan man behandla studenter hur som helst?? Som någon sa idag; "även fast inte lärarna bryr sig om våran utbildning, så gör vi det". Vi har ju lagt ner massor med timmar på detta arbete och läraren kan inte ens lägga en mening till jsut vår rapport....är det ointresse eller lathet?? Kanske hade han frost inatt??