Nu har det värsta hänt, det som inte får hända. Det som jag önskar att ingen enda människa i världen borde få uppleva, men som händer varje dag. En stjärna har tänds på himmlen, nu bor det en till i Nangijala.

Igår morse rycktes en bit bort från en av mina vänner. Ikväll fick jag reda på det. Tankarna flyger runt, runt, runt i skallen och tiden försvinner. Allt runt omkring tystnar och klumpen i bröstet växer. Försöker att hålla tillbaka tårarna, men jag vet att de borde och vill ut. Minnen kommer tillbaka och jag saknar mina kära. Känslan går aldrig över, den gör ont med varje hjärtslag!

Det här går aldrig att förstå. Det går aldrig att förstå att en människa som man älskat, aldrig mer kommer tillbaka. Man är förbannad, ledsen och övergiven. Det är så orättvist, när de man älskar inte får vara en nära. De lever i minnet, i själen och i hjärtat. Man saknar, gråter och minns. Man skriker och förbannar Gud, det borde aldrig ha hänt. Saknaden går aldrig över, den gör ont med varje hjärtslag!

Mina tankar finns hos er!