Kl 15.00 idag gör jag klart allt på jobbet, tar på mig ytterkläderna och beger mig ut. Jag frågar min handledare om vägen, i sandlådan bildas en karta som ska ta mig på rätt väg. Jag börjar gå och benen skakar lätt, samtidigt som jag försöker att andas väldigt lugnt. Regnet droppar ner på min luva och jag börjar närma mig mitt mål. När jag kommer in tar jag på mig ett par blå plast sockor...öppnar dörren och börjar skriva på enkäten. En sköterska säger till mig att ropa på henne när jag skrivit färdigt. När jag precis är klar kommer en annan sköterska...båda vill hjälpa mig. En av dem skämtar om; att de slås om mig, hahahaha jag skrattar av artighet men inombords vill jag bara springa åt andra hållet. Jag är rädd, inte road! Jag fäljer med en av sköterskorna, hon ber mig sitta ned. Jag tar av mig jacka, mössa och vantar...sköterskan förbereder. Jag andas! Jag förvarnar om att jag är nervös, hon försöker att lugna mig. Hon sätter sig bredvid mig, håller i min arm...det sticker till och sen är det spänt. AJ! Efter en stund är det klart och hon tar på ett plåster, det fastnar inte. Hon tar ett papper och torkar. Hårt! AJ aj! Jag säger ingenting, men jag tycker att det måste vara oerhört klumpigt att trycka så hårt just där....galet. Jag får ett papper om eventuella biverkningar, jag tar på mig jacka, mössa och vantar. Jag går ut i korridoren, där står det fler och väntar. Jag tar av mig mina blå plast sockor, sen öppnar jag dörren och går ut. Tar på telefonen och ringer mamma, jag är tagen och lite stolt. När vi pratar så önskar jag att jag vore hemma, i soffan framför tv:n så att mamma kunde hjälpa mig om det var något. Känslan av ensamhet är stor och jag saknar mina nära och kära. Mina steg mot asfalten är tunga, känns som cementklumpar och jag hasar fram i snigelfart. Det fortsätter att regna och det är en lång promenad innan jag äntligen befinner mig här hemma. Här hemma känns allt mycket bättre, det är varmt. Jag känner ingenting i armen och jag lagar mat. När maten är färdiglagad och uppäten sitter jag en stund framför tv:n....när jag ska förflytta mig mot datorn, lyfter på mig och armen......AJ aj AJ! Nu är den helt plötsligt väldigt öm...hoppas det inte håller i sig allt för länge!

TOWANDA