Jag är så glad att jag dansar omkring i lägenheten...you are not unreachable!

Näsan rinner så jag blir tokig, i samma stund som den är alldeles igen täppt...är detta ens möjligt?! Jag är inte ens sugen på choklad, så nu förstår ni säkert allvaret i detta. För om inte jag är sugen på choklad, eller äter chokladen ändå...så är det allvarligt...då är jag förkyld och utan begär! Ganska så bra ju, men det vore skönt att slippa näsproblemen. Ja, ja....nu sitter jag i en jul fin lägenhet. Det är verkligen mysigt nu och jag njuter med julmusik och straxt lite glögg...när det lider mot jul!

Igår kväll var jag allmänt ledsen och nedstämd, och började även känna förkylningen komma. Som ett brev på posten! Jag satte igång och städa och ju finare lägenheten blev, desto mer förkyld blev jag. Lagade mat och kollade på NCSI + NCSI LA...sen var jag helt slut och låg på soffan och snorade och hostade. Usch! Vid halv tio slocknade jag och sedan har det varit en tung natt. Har vaknat flera gånger och försökt att andas, näsan är helt igen täppt och halsen värker. Vid nio tiden gav jag upp och satte igång med tvätten istället, sen har jag städat färdigt också. Har tagit febern, men den visar inget. Huvudet däremot värker och dunkar, jag går som i en dimma. Men nu ska jag dra igång julpyntet och kanske mår jag lite bättre sen...hoppas!!

Igår var sista dagen på praktiken och vi ignorerade detta in i sista stund! Jag gav barnen presenter, små gosedjur. Ställde två ljuslycktor i personalrummet till alla kollegor. Och gav min handledare och kollega var sin kokbok, samt en lite text om vad de betytt för mig! Jag fick en vacker ros och ett presentkort på ett fikaställe här i stan...mums! Vid två tiden började jag att packa ihop mina saker och sedan kramade jag alla hårt. Vi sa; vi ses på måndag! Sen gick jag...när jag stängde grinden kom tårarna. Jag svalde hårt, tänk om någon ser mig...bäst att spara tårarna tills jag är hemma på säker mark. Det är hemskt vad jag saknar dem, jag vill dit igen på måndag! Jag vill, jag vill, jag vill!

Har just avslutat diskberget som stått och väntat så fint! Känns bättre nu när det är borta. Har även gjort klart den sista uppgiften idag, och allt ska nu bara läsas igenom ordenligt innan det skickas in. Jag fick mitt omdöme från min handledare idag, vilket jag tacksamt tog emot. Jag är glad som en sol, mer behöver jag inte säga! Sen har jag skrivit kort till min handledare och kollega, jag läste upp dem för mamma och började gråta. Inte för att jag skrivit så fint, så självgod är jag inte. Utan för att jag kommer att sakna dem så mycket, och för att de betyder så mycket för mig. De har varit mitt stora stöd under dessa veckor, och nu ska jag tillbaka till skolan! Det är hemskt, verkligheten är hemsk. På måndag ska jag tillbaka till skolan igen, jag vill verkligen inte! Jag saknar redan barnen och kan inte förstå hur jag ska klara mig utan dem. Nu är det bara två dagar kvar och jag har redan sagt hejdå till det första barnet, som nu är ledig resten av veckan. Huua! Jag ska njuta fullt ut de sista dagarna och inte alls tänka på måndag....

Jag vet inte vad det är för fel på mig? Jag är såå trött. Jag är såå frusen. Slut i huvudet...men ingen feber. Kan det vara vaccinet fortfarande som spökar tro? Helt tom i skallen är jag i alla fall, jag har bevis. Idag när jag kom hem skulle jag skriva ett kort till min handledare, jag skulle skriva ordet; tryggt. Jag skriver meningen och kommer till ordet, jag skriver; trykt. Jag reagerar lite på ordet, tycker att det är något som inte stämmer...jag slänger in ett C framför K. Jamen nu så, nu stämmer det nog...jag är nöjd och skriver vidare. Nu när jag skulle renskriva insåg jag tillslut mitt misstag och ändrade om. Hmm trött? Jag?

Igår var jag duktig och skrev på mina uppgifter, men med tanke på mitt fina språk idag så ska jag nog låta hjärnan vila. Imorgon är en annan dag!

Min mamma är fantastisk! Hon har i hemlighet fixat så att jag nu har fler tv-kanaler, film kanaler! LOVE! Behöver inte säga mer....har inte tid heller...för jag ska se på film!

Every night I rush to my bed
with hopes that maybe I'll get a chance to see you
When I close my eyes
I'm going out of my head
Lost in a fairytale
Can you hold my hand and be my guide

Clouds filled with stars cover your skies
And I hope it rains
You're the perfect lullaby
What kinda dream is this?

You could be a sweet dream or a beautiful nightmare
Either way I, don't wanna wake up from you
You could be a sweet dream or a beautiful nightmare
Either way I, don't wanna wake up from you

Torsdag; Jag gick till jobbet och klarade mig hela dagen, sen gick jag till Maxi för att handla. Allt bra, so far! Sen när jag började gå hem blev jag bara segare och segare. Jag orkade knappt ta mig hem, bara slängde in allt i lägenheten och la mig i soffan. Jaha...så var jag drabbad av biverkningarna från vaccinet. Tog febern och det visade sig att jag hade feber, ont i huvudet och illamående var också symptom. Usch, allt kändes hemskt och jag ville bara försvinna under filten. Det gjorde jag också ett tag, efter att ha vilat en stund åt jag lite. Vid kl 19.15 låg jag utslagen i sängen och somnade snart...

Fredag; Vaknade vid 05.30 och tog febern, fortfarande kvar. Jag ställde om klockan och somnade om, vid 07.30 vaknade jag igen och ringde jobbet. De sa till mig att vara hemma och ta det lugnt. Det gjorde jag, närmare bestämt igenting gjort på hela dagen...eller det var inte riktigt sant för jag lagade lite mat. Men annars var det mest tv som underhöll mig, jag orkade ingenting. Kollade på olika filmer och serier, och kvällen såg liknade ut förutom ett samtal till Rebecca. Som verkligen gav mig lite energi tillbaka, så kul att höras vid ibland!

Lördag; Idag vaknade jag vid 10.00 och tog direkt igång datorn för att börja med mina VFU-uppgifter, efter en timme framför datorn var det dags för lite frukost. Sen har jag inte varit så duktig utan det har mest blivit tv idag med. Såg "The dark night" med min älskling Heath Ledger i...härligt! Armen är lite bättre idag faktiskt, igår kväll hade jag aldrig trott det...men nu finns det hopp! Ikväll blir det lugnt, har fortfarande lite feber...tv kanske? Hahahahahahaha

Söndag; Tvättdag, städning och tv-repriser, eftersom jag lyckats missa alla bra serier i veckan. Sen måste alla uppgifter göras klart...eller börjas göras klart i alla fall. Kanske lite julstart också, med glögg och pepparkakor och julmusik. Jag tänkte nämligen slå inte lite julklappar imorgon...

Kl 15.00 idag gör jag klart allt på jobbet, tar på mig ytterkläderna och beger mig ut. Jag frågar min handledare om vägen, i sandlådan bildas en karta som ska ta mig på rätt väg. Jag börjar gå och benen skakar lätt, samtidigt som jag försöker att andas väldigt lugnt. Regnet droppar ner på min luva och jag börjar närma mig mitt mål. När jag kommer in tar jag på mig ett par blå plast sockor...öppnar dörren och börjar skriva på enkäten. En sköterska säger till mig att ropa på henne när jag skrivit färdigt. När jag precis är klar kommer en annan sköterska...båda vill hjälpa mig. En av dem skämtar om; att de slås om mig, hahahaha jag skrattar av artighet men inombords vill jag bara springa åt andra hållet. Jag är rädd, inte road! Jag fäljer med en av sköterskorna, hon ber mig sitta ned. Jag tar av mig jacka, mössa och vantar...sköterskan förbereder. Jag andas! Jag förvarnar om att jag är nervös, hon försöker att lugna mig. Hon sätter sig bredvid mig, håller i min arm...det sticker till och sen är det spänt. AJ! Efter en stund är det klart och hon tar på ett plåster, det fastnar inte. Hon tar ett papper och torkar. Hårt! AJ aj! Jag säger ingenting, men jag tycker att det måste vara oerhört klumpigt att trycka så hårt just där....galet. Jag får ett papper om eventuella biverkningar, jag tar på mig jacka, mössa och vantar. Jag går ut i korridoren, där står det fler och väntar. Jag tar av mig mina blå plast sockor, sen öppnar jag dörren och går ut. Tar på telefonen och ringer mamma, jag är tagen och lite stolt. När vi pratar så önskar jag att jag vore hemma, i soffan framför tv:n så att mamma kunde hjälpa mig om det var något. Känslan av ensamhet är stor och jag saknar mina nära och kära. Mina steg mot asfalten är tunga, känns som cementklumpar och jag hasar fram i snigelfart. Det fortsätter att regna och det är en lång promenad innan jag äntligen befinner mig här hemma. Här hemma känns allt mycket bättre, det är varmt. Jag känner ingenting i armen och jag lagar mat. När maten är färdiglagad och uppäten sitter jag en stund framför tv:n....när jag ska förflytta mig mot datorn, lyfter på mig och armen......AJ aj AJ! Nu är den helt plötsligt väldigt öm...hoppas det inte håller i sig allt för länge!

TOWANDA

Så låter ambulansen, det är bara att fråga barnen....om du är osäker!
Idag var vi på studiebesök hos ambulansen, ett mycket uppskattat besök från båda personal och barn. När vi kom dit var barnen knäppt tysta och lyssnade på ambulanspersonalen. De fick prova att ligga på båren, att gå in i bilen och kolla på de blinkande lamporna. Sen fick vi sätta oss i ambulansen och vi körde iväg, med ljud och allt.....Tu tut, tu tut! Mycket spännande tyckte barnen att det var, ögonen lyste och på vägen hem hade vi med oss många ambulanser (i form av barn som låter...). En lyckad förmiddag som avslutades med att jag spelade gitarr i samlingen, denna gång gick det bättre och barnen satt som tända ljus och lyssnade.

After every lonly day
comes a long and lonely night
The shooting stars are satelites
It's pitiful

I love you secretly
You're beautiful, unreachable
It's such a say for waste of time

When I watch I feel alive
I keep following you around
my footsteps make a lonly sound
It's pitiful

I love you secretly
You're beautiful, unreachable
It's such a say for waste of time

Jag funderar starkt på att ta lite glögg och pepparkakor ikväll...jag funderar även på att börja julpynta nästa helg. Jag funderar helt enkelt på att fuska med julen, tjuvstarta lite bara....är det tillåtet?? Jag tycker själv att jag varit oerhört sansad vad gäller julen detta året, jag inte ens börjat lyssna på julmusik än (om man inte räknar luciasångerna, till praktikplatsens lucia). Jag har varit såå duktig, men snart kan jag inte hålla mig längre! Jag kommer hela tiden på dåliga argument för att tillåta mig att julpynta redan nästa helg. Som att jag åker till Mjölby den 18 december och därför inte hinner njuta av allt julpynt här hemma så länge. Alltså borde jag få pynta redan den 18 november. Och jag menar glöggen kan ju bli gammal, och pepparkakorna mjuka. Eller hur? Jo, jag tror att ni håller med....visst är det OK att fuska fram julen....lite!

Idag har jag varit på jakt efter vaccination, då jag fått reda på att jag tillhör riskgruppen. Hahahaha lite klantigt av mig att fatta det först nu, men bättre sent än aldrig!! Men idag har det inte gått så bra, imorgon hoppas jag på bättre tur. Stort tack till min underbara handledare som hjälpte mig på vägen! Jag längtade mycket efter barnen igår kväll, och idag fick jag äntligen träffa dem. Vi var på en skön promenad, annars lekte och busade vi bara. Här hemma har det inte hänt mycket, skönt! Imorgon drar jag och Jenny på ny shoppingtur, härligt!

I fredags efter jobbet som vikarie på min praktikplats gick jag hem för att fixa det sista. Strax efter fyra tiden gick jag mot stationen och tjugo över fyra rullade Kustpilen in. Malin klev ut tåget och det var ett kärt återseende! På vägen mot min lägenhet var vi nära att bli påkörda av en cykel, men både vi och Malins rullväska klarade sig oskadda. Väl här hemma pratade vi länge innan vi fixade tacos, vi fortsatte sen att prata och prata och prata och prata....
På lördagen vaknade vi sakta men säkert till liv och åt en stor frukost, innan det var dags att möta upp tjejerna på stan. Vi strosade omkring på Kalmars gator och köpte på oss det som ögat gillade. Vi slöt även upp och träffade Lollo en stund, trevligt. Jenny tog komandot och styrde kosan till Mode-huset, där vi åt lite och sen mera shopping. Efter en lång dag på stan återvände vi hem för att fixa till oss. Vi sju tiden mötte vi upp Jenny utanför restaurangen och vi njöt av underbart god mat. Efter maten fortsatte vi till biosalongen för att se "Så olika" av Helena Bergström. En mycket bra film enligt mig, mycket mycket bättre än hennes första film! Efter att ha både skrattat och gråtit till filmen gick vi hem till mig och fortsatte prata....
Idag vaknade vi ganska tidigt och åt frukost, sen plockade vi i ordning lite i lägenheten. Kollade på tv och åt lunch innan Lollo med vän kom förbi. Vi kollade reprisen på Idol och snackade lite innan det var dags för dem att bege sig hemmåt. Vi sa hejdå, och helt plötsligt var det tomt, tyst och ensamt i lägenheten igen!! Jag kollade lite på Körslaget - Yes Team Ola vann! Sen tog jag en promenad i det sköna höstvädret, nu sitter jag här och uppdaterar helgen...och vill bara tacka alla som gjort denna helgen till en av de roligaste på länge! TACK!

All we ever wanted, is to look good naked
Hope that someone can take it
God save me rejection, from my reflektion
I want perfection

Tillbaka igen efter tre dagar utan dator, har helt enkelt inte orkat. Jag har jobbat, ätit och sovit!! That's it!

Jag har haft fullt upp på jobbet, med mina VFU övningar. Har nu gjort tre utav fyra stycken, och det har gått bra tycker jag. Jag har varit nervös, och orolig...men efter allt så känns det faktiskt bra. Barnen har varit underbara och gjort jobbet lätt för mig. Jag förstår inte hur jag ska klara mig, om två veckor ska jag inte längre umgås med dessa godingar längre. Då är jag åter i skolans gråa salar och pratar om obetydliga saker, som tyvärr ingår i utbildningen. Tänk om man kunde få ha praktik istället, jag skulle älskat! Jag har verkligen kommit in i mitt jobb nu, min handledare och kollega och övrig personal är toppen. Jag känns som en av dem! Barnen är som jag redan skrivit UNDERBARA, mina elva små godigar...kommer verkligen att sakna alla!!

Den enda nackdelen tycks vara att jag blir väldigt trött. Varje dag denna veckan har jag varit slut. Slut i kroppen och i hjärnan. Vill bara sova! Huvudvärk tycks också vara ett symptom, men idag var jag på apoteket och köpte huvudvärkstabletter. Bara det inte håller i sig till helgen, för då kommer Malin till mig! Weii det ska bli väldigt roligt med besök, vi ska hinna med en massa kul! Så det blir nog inte mycket dator i helgen heller! Nä nu ska jag gå och lägga mig...trevlig helg!!

Älskar dig, älskar dig alltid. Älskar dig allt jag förmår.
Ingenting varar förevigt, men vår kärlek består.

Du är saknad varje dag, men idag blir det extra uppmärksammat att du inte längre finns. Tänder ett ljus här hemma, eftersom jag inte kan åka till graven idag. Du finns i mina tankar, i mitt minne och i mitt hjärta! Älskar dig!

Funderar och funderar......nu har jag funderat klart, SOVA!!

Jag undrar om mina grannar tycker jag är barnslig? Eller konstig helt enkelt! För jag spelar barnsånger hela tiden, både på cd och på gitarren. Just nu planerar jag mina VFU-övningar och behöver då hitta passande låtar till mina aktiviteter. "Gör precis som jag" & "Tokighetssången" rullar ständigt och jag gör tappra försök till att finna rörelser och få fler ideér! Idag och i helgen ska jag även fixa med Lucia sånger, ska göra en skiva med alla låtar till deras Luciatåg. Ska bli roligt, om nu bara datorn vill samma som jag! Skönt att kunna hjälpa till lite! "Fem små fingrar" spelas just nu, en väldigt fin sång som jag inte hört tidigare....en annan låt som verkligen passade tills i morse var "En hatt, ett paraply, en regnrock". För idag regnade minsann, men det finns inget dåligt väder...utan vi tog på oss våra bästa kläder och gick ut i regnet för att plocka lönnlöv. Nä hä, nu drog "Mellanmål" igång....dags för mellanmål då! Lite te och skorpor....

Lite höstbiler från helgen där hemma, Anna och jag tog med oss kameran ut i skogen.


Anna


Jag


Årets pumpor, en stor och en liten. Den lilla klarade sig dock bara en kväll, sen var den brännskadad. Men den stora lyser på fint!

Jag gick förbi antikaffären runt hörnet, där satt det en gubbe på en stol. Är han också antik? Kan man köpa honom med??

Sen jag landade Kalmar i söndags kväll har det varit fullt upp. Men först en liten historia om resan till Kalmar;
Vi är hemma hos mormor och morfar och äter en god söndagsmiddag, mamma och kusin Anna är också med. Mycket gott och trevligt! Vid tre tiden skjutsar mamma och jag hem Anna, sen åker vi in till Linköping station i bra tid till tåget. Eftersom jag vet att det brukar vara mycket folk på tåget, vill jag vara där tidigt. Ibland har Kustpilen sköna, stora, moderna tåg....ibland har de vingliga, små, gammla tåg. Det var också en anledning till att jag var där i tid, jag ville få en plats i det lilla vingliga tåget. Mamma hjälper mig att bära alla väskorna och vi väntar en stund på tåget, tillslut kommer det...självklart det lilla gammla tåget. Jag hoppar på som andra person, hittar en bra plats och får alla väskor på rätt plats. Kramar hejdå till mamma, sätter mig ner nöjd och glad över att vara på plats, redo att åka. Vinkar till mamma som går tillbaka till bilen. DÅ, ropar mannen i högtalaren att det är ett litet, vingligt, skraltigt, gammalt ersättningståg...jo tack, det fattar jag! Sen ber han alla som ska till Kalmar att istället för tåget ta en ersättningsbuss direkt till Kalmar! Vad göra? Jag blir galen, förvirrad och stressad! Tittar mig omkring, börjar folk röra på sig? Ska jag gå till bussen eller sitta kvar och trängas med alla andra? Jag tar tag i saken och sliter tag i alla mina grejor. På med handväskan, dataväskan, jackan, vantar, min rullväska och min stora väska....och SPRING...ner för trappan och upp för trappan....och lasta grejorna i bussen, sätta sig på ett säte...och sitta KVAR! Där ringde jag till mamma, anfådd, arg och smått illamående...förklarade att det blev buss till Kalmar idag, skönt med mindre folk och mera plats...skönt också att åka raka spåret till Kalmar, utan stopp. Men ändå, en förvarning hade varit NICE!

Nu är jag tillbaka på praktiken och vardagen igen, men det var verkligen skönt att vara hemma och samla ny energi! På praktikebn är det många barn sjuka, så det är väldigt lugnt just nu. Jag förbereder mina övningar inför nästa vecka...spännande. Bland annat ska jag läsa boken; Gittan och älgbrorsorna. Så det är väl bäst att börja öva på att läsa den nu...

Ska sova nu!